Ett år senare....
Och tänk vad mycket ett år kan göra. Jag har valt bort, jag har lagt till. Många fler minnen, både sånt som gör ont men så mycket mer som gör gott. Jag har vuxit, jag är starkare - och framför allt - jag mår bra. Jag är skör, ibland gör jag fel val - fast de i stunden känns rätt. Då får jag känna av att jag inte är som alla andra, att jag måste bort, samla på mig energi, läka sådant som kanske gått sönder. Men - jag kommer igen, och jag blir inte knäckt. Redan här kan jag se hur mycket JAG det står. Och det är väl där valen har legat detta år - att fundera ut på vad som är viktigt för mig, vad det är JAG behöver för att må bra! Det har kommit så många kloka ord under vägen, ord som förut gjort mig illa, besviken, arg. Fortfarande kan det sticka till i mig när jag hör dem, men jag kan också låta de försvinna igen. För det finns INGEN ANNAN som vet vad som är bäst för mig. Det är inte så att jag bara säger nej till andras kunskap och omtanke, nej inte alls. Men det går ju att sålla! Och det gör jag, rejält...
Att gå i KBT/psykoterapi och få en ny medicinering - vände på allt. Jag kunde komma upp en bit ur gropen utan att ramla ner igen eller bara kämpa för att hålla mig i kanten med fingertopparna. Och med en helvetes massa jobb har jag till slut lyckats komma upp ur gropen. Jag är medveten om att den finns där, att det är mörkt och tufft där nere - men nu vet jag också att det går att komma upp därifrån och hämta ny frisk luft, att skratta, må gott, älska och bli älskad. Och det är så oerhört vansinnigt härligt!
Så varför börja skriva igen då, detta som jag oftast gör när jag mår dåligt? För att det får mig att må ännu bättre så klart. Och för att vid det senaste terapisamtalet kom fram till att jag behöver hitta tillbaka till det som får mig att bli så kallat avstressad. Och orden har alltid funnits där, det svåra är att hitta sammanhanget, att inte överväga varje stavelse, känna att det flyter. Och så till mitt motto - en dag i taget. Jag kanske skriver i morgon, jag kanske skriver om en vecka, kanske till jul. Men - jag kommer skriva igen!
