Önskas det ett blåöga till den semestern?
Nej, självklart inte - finns väl inte så många som skulle tacka ja till det. Men idag, kastades jag snabbt in i verkligheten när ett besök på Kvinnojouren stod på schemat. Många pratar om vädret, detta väder som varit så kallt, som nu blivit så varmt så det kokar i huvud och kropp. Jag är en av dem, och jag står fortfarande för att det är alldeles för varmt för min smak - och jaaaa, låt mig klaga över det!
Men åter till Kvinnojouren som nu flyttats och har fler rum än tidigare, kommer få omtapetserat och äntligen ett eget rum för barnen där de kan läsa, leka, pyssla och krama ett gossedjur i lugn och ro. I lugn från stress, bråk, slag, skrik... Detta glöms lätt bort när det är bad som gäller, packade picknick-korgar och glass i stora lass. Men att se en mamma krampaktigt hålla sig lugn samtidigt som hennes barn befinner sig hos ett odjur som kallar sin fru för hora och inte ger henne en krona att leva på, som till och med krossar burkarna han dricker sin öl ur så hon inte ska kunna panta dem. Jag vill så gärna finna de ord som ger henne trygghet, som får henne att tro på när jag säger att det finns ingen som kan ta hennes barn ifrån henne. Men de ord som kommer ur mig är tunna, och det enda jag kan ge henne är henne närhet, en famn att gråta ut i medan jag lyssnar på hennes längtan och oro.
Fan, ibland känner jag mig så otroligt maktlös! Som att hela tiden gå och släcka småbränder, medan andra kanske går efter och häller på bensin över de som kanske fortfarande ligger och pyr!!!! Jag tänker inte ge upp, det finns mycket vatten kvar i min bägare - och när de sinar vet jag var jag kan fylla på. Men, ibland önskar jag att jag hade en ordentlig brandsläckare...
Om du vill bidra till Kvinnojouren kan du sätta in pengar på postgironummer 555 175-9. Skriv på blanketten att det är en gåva, och vem som är avsändare. Du kan även skänka pengar anonymt, men då får vi inte chansen att tacka dig!
