Morgonpasset - bättre än något annat lyckopiller!
Året var 2010, jag skolade in Felicia hos dagmamman. Det var jobbigt som fan, så mycket jobbigare än det varit att skola in min son. Felicia och jag hade dock en tuffare utgångspunkt, jag var sjuk när hon föddes och konstant orolig för ALLT. Och nu skulle jag släppa taget om henne, vår symbios skulle slutligen upphöra och det värkte värre än värst i mitt mammahjärta. Min bror, som är den trygga punkten i mitt liv, ringde ofta. Jag var i en depression medan jag skolade in henne, inte så förvånande kanske, och han hade gett sig den på att jag skulle må bättre av att lyssna på ett radioprogram som hette Morgonpasset. Tror han ringde varje dag där under en tid och frågade om jag lyssnat ännu, han fick samma svar "nej, jag har inte kommit mig för" - just då var det dessa reklamkanaler som skvalade i öronen. Om jag ändå vetat vad jag missade! Nå, brorsan sa att han kommer inte sluta tjata förrän jag hade gett det en chans. Så, till slut lyssnade jag. Det blev lite fniss, de spelade ju rätt bra musik, och det blev oftare och oftare jag hade trion med Kojo, Hanna och Martina i mina öron när jag hade lämnat dottern hos dagmamman. Fnissen byttes oftare och oftare ut mot gapskratt, och jag minns så väl en gång när jag skrattade så jag var pinsamt nära att kissa på mig. Jag stod i köket med ihopknutna ben, hängandes över diskbänken och skrattade så det ekade. Så - jag blev fast - hårt!
Insåg en period att jag visst lyssnade extremt mycket, när till och med min dåvarande 3-åring gick och trallade "Mojjon, mojjon, mojjon passet i peeeee tjeeee". Både sonen och maken har lyssnat, och även om de skrattat mycket har de gått vidare. Men inte jag! För mig har det inte gått en dag åtminstonde de senaste 3 åren som jag inte lyssnat på programmet en endaste dag. Har till och med gett mig den på att jag ska lära mr Pelle att sjunga i alla fall en liten bit på introt. Har säkert skrivit till de 10 gånger snart och önskat låt - när jag fyllde 40 hörde även gubben och en av kompisarna av sig dit - men inte har jag fått prata med dem....
Men jag har faktiskt insett att hur deppig jag än varit har jag ALLTID kunnat skratta till detta program! Till och med de dagar då livet varit så fruktansvärt att jag inte velat leva. Och det säger väl ändå mycket! Lämnar er med ett väldigt typiskt morgontillfälle med dessa härliga, roliga, underbara personer. Jag bugar och tackar för att ni verkligen, VERKLIGEN, gör mitt liv så mycket mer glädjefyllt <3
https://www.youtube.com/watch?v=eV3_q1AA_TU
